Ännu en soldat och lite mera prat!
Och så föll turen på mig! Jag heter Hanna och är ännu inte 20 år fyllda men om knappa 3 dagar kan jag ropa hej! Jag bor i Uppsala och för tillfället hemma hos mina föräldrar men letar ihärdigt tillsammans med min syster och en kompis efter annat boende. Liksom Elsa dricker jag te i mängder och har otroligt svårt att slita mig ifrån alla de kostymdraman som går på tv, jag kombinerar gärna dessa två iförd en mysig tjocktröja under regniga höstdagar eller kalla vinternätter.
Jag har alltid varit mer av en beundrare till vintage än någon som har följt den till punkt och pricka. Så när vi, Elsa, jag och Sylvia, bestämde oss för att genomföra vår idé om festivalen förra hösten blev jag lite nervös. Vad skulle utställarna som kom till festivalen tro och tycka om mig som inte kunde ett skvatt? Men under årets lopp har jag lärt mig massor om kulturen och lärt känna många vintageentusiaster. Framförallt har jag fått upp ögonen för hur brett vintage faktiskt är. Man behöver inte dedikerar sitt liv åt kulturen för att känna sig med i gemenskapen. Istället kan man göra som jag och uppskatta och beundra på avstånd för att sen ibland falla för frestelsen och köpa den där riktigt snygga 60-tals klänningen som man bara måste ha!
Utöver mitt jobb som förskolevikarie och festivalarbete har jag nu i tolv års tid spelat cello på fritiden, något som blir roligare för varje år. Det finns även planer på att börja plugga till nästa höst, i vad vet jag inte än men förmodligen historia eller någon fotokurs!
Jag har alltid varit mer av en beundrare till vintage än någon som har följt den till punkt och pricka. Så när vi, Elsa, jag och Sylvia, bestämde oss för att genomföra vår idé om festivalen förra hösten blev jag lite nervös. Vad skulle utställarna som kom till festivalen tro och tycka om mig som inte kunde ett skvatt? Men under årets lopp har jag lärt mig massor om kulturen och lärt känna många vintageentusiaster. Framförallt har jag fått upp ögonen för hur brett vintage faktiskt är. Man behöver inte dedikerar sitt liv åt kulturen för att känna sig med i gemenskapen. Istället kan man göra som jag och uppskatta och beundra på avstånd för att sen ibland falla för frestelsen och köpa den där riktigt snygga 60-tals klänningen som man bara måste ha!
Utöver mitt jobb som förskolevikarie och festivalarbete har jag nu i tolv års tid spelat cello på fritiden, något som blir roligare för varje år. Det finns även planer på att börja plugga till nästa höst, i vad vet jag inte än men förmodligen historia eller någon fotokurs!
