Om en förebild
Är det något som fascinerar och imponerar på mig så är det människor som vågar stå upp för sig själva, även då omgivningen inte uppmuntrar det. En som för mig är en ikon och förebild på det området är Marlene Dietrich.
Dietrich föddes den 27 december 1901 i nuvarande Berlin och slog igenom som sångerska och skådespelerska 1930 i Der Blaue Engel (Den blå ängeln). Filmen var dessutom den första tyskproducerade ljudfilmen, så hon kunde agera sångerska och inte bara skådespelerska. Ganska så smidigt, eftersom hennes roll i filmen var som just sångerska på en nattklubb...
Så varför är jag så förtjust i henne?
Jo, för det första så var hon engagerad antinazist, trots sin bakgrund i ett konservativt överklasshem. Hon vägrade spela i Tyskland när hon tillfrågades av Joseph Goebbels, och hennes filmer fick därefter inte visas i hennes hemland. De sista åren av kriget reste hon runt och spelade för amerikanska soldater - modigt, med tanke på hennes ursprungsland och det faktum att hon blivit känd över hela världen. Att hon sedan blev pacifist och spelade in bland annat denna låt - https://www.youtube.com/watch?v=8KLNwPppKTM - gör ju inte det hela sämre. Sången heter Where have all the flowers gone? och är skriven av Pete Seeger. Jag älskar att hon sjunger med sådan känsla, en stor favorit är vid 2:49 i klippet, när rösten bryts en aning. Och att hon är 62 år i den här inspelningen känns inte så konstigt när man inser att hon aktivt skådespelade över hela världen fram till 77 års ålder. Reinfeldt skulle älskat henne.
59 år då ovanstående foto togs, det borde vara kriminellt.
Den andra riktigt stora anledningen till att jag älskar Marlene Dietrich är det faktum att hon gärna bar typiska herrkläder, trots att det orsakade ramaskri.
Jag älskar hennes blick, kroppshållning, att hela hon bara utstrålar att "jo, jag har precis lika stor rätt att vara här som vilken man som helst och jag tänker inte vara ett litet våp som spelar efter era regler bara för att jag är kvinna". Jag älskar hennes lagom nonchalanta och androgyna stil. Jag älskar att hon bidrar med lite inspiration även till den som vill klä sig vintage, men inte überfeminint.
Ytterligare en anledning till min passionerade kärlek är det faktum att hon var öppet bisexuell. Nåja, så öppen en nu kunde vara under 1900-talets första hälft... Hon hade en affär med bland andra Mercedes de Acosta, som också ska ha varit Greta Garbos älskarinna.
Jag gillar inte att fokusera enbart på ytan när jag talar om personer jag uppskattar, inte ens när det handlar om obeskrivligt tjusiga skådespelare eller skådespelerskor. Men Dietrichs kindben är så vackra att jag blir knäsvag.
Och det får avsluta ett ganska långt inlägg av retrosoldat Mimmi.
Puss och pepp!