Om en förebild

Är det något som fascinerar och imponerar på mig så är det människor som vågar stå upp för sig själva, även då omgivningen inte uppmuntrar det. En som för mig är en ikon och förebild på det området är Marlene Dietrich.
Dietrich föddes den 27 december 1901 i nuvarande Berlin och slog igenom som sångerska och skådespelerska 1930 i Der Blaue Engel (Den blå ängeln). Filmen var dessutom den första tyskproducerade ljudfilmen, så hon kunde agera sångerska och inte bara skådespelerska. Ganska så smidigt, eftersom hennes roll i filmen var som just sångerska på en nattklubb...
Så varför är jag så förtjust i henne? Jo, för det första så var hon engagerad antinazist, trots sin bakgrund i ett konservativt överklasshem. Hon vägrade spela i Tyskland när hon tillfrågades av Joseph Goebbels, och hennes filmer fick därefter inte visas i hennes hemland. De sista åren av kriget reste hon runt och spelade för amerikanska soldater - modigt, med tanke på hennes ursprungsland och det faktum att hon blivit känd över hela världen. Att hon sedan blev pacifist och spelade in bland annat denna låt - https://www.youtube.com/watch?v=8KLNwPppKTM - gör ju inte det hela sämre. Sången heter Where have all the flowers gone? och är skriven av Pete Seeger. Jag älskar att hon sjunger med sådan känsla, en stor favorit är vid 2:49 i klippet, när rösten bryts en aning. Och att hon är 62 år i den här inspelningen känns inte så konstigt när man inser att hon aktivt skådespelade över hela världen fram till 77 års ålder. Reinfeldt skulle älskat henne.
59 år då ovanstående foto togs, det borde vara kriminellt. Den andra riktigt stora anledningen till att jag älskar Marlene Dietrich är det faktum att hon gärna bar typiska herrkläder, trots att det orsakade ramaskri.
Jag älskar hennes blick, kroppshållning, att hela hon bara utstrålar att "jo, jag har precis lika stor rätt att vara här som vilken man som helst och jag tänker inte vara ett litet våp som spelar efter era regler bara för att jag är kvinna". Jag älskar hennes lagom nonchalanta och androgyna stil. Jag älskar att hon bidrar med lite inspiration även till den som vill klä sig vintage, men inte überfeminint. Ytterligare en anledning till min passionerade kärlek är det faktum att hon var öppet bisexuell. Nåja, så öppen en nu kunde vara under 1900-talets första hälft... Hon hade en affär med bland andra Mercedes de Acosta, som också ska ha varit Greta Garbos älskarinna.
Jag gillar inte att fokusera enbart på ytan när jag talar om personer jag uppskattar, inte ens när det handlar om obeskrivligt tjusiga skådespelare eller skådespelerskor. Men Dietrichs kindben är så vackra att jag blir knäsvag.
Och det får avsluta ett ganska långt inlägg av retrosoldat Mimmi. Puss och pepp!
Allmänt | | Kommentera |

En snabbkurs i etikett

God afton! 
 
Vilken perfekt höstmysarsöndag det är idag. Här i Stockholm viner de kyliga vindarna genom mulen himmel och får de allra sista löven på träden att rassla. Jag ligger nerbäddad i sängen med kaffe och en begynnande förkylning och har just inga andra planer för min söndag än ett gediget höstmys. Men för den händelse att ni som läser är bortbjudna på söndagsmiddag eller någon annan festlig tillställning, tänkte jag dela med mig av några eminenta tips ur denna lilla bok 
 
Den är från 1931, och lär både pojkspolingar och flicksnärtor hur man beter sig. 
 
 
Det demonstreras bland annat hur man äter soppa i kopp, titulerar en adlig borgarfru, och hur stora bett man egentligen får ta av sin smörgås
 
 
Fåfänga ses inte med blida ögon 

 
inte heller viskningar 
 
 
någon kan ju bli förnärmad liksom

 
och ni män som brukar stå och dingla med armarna - misströsta icke
 
 
(vart damernas händer bör ta vägen förtäljer dock inte historien)
 
 
Efter middagen går det bra att duka upp för rökning  (såvida damerna i rummet samtycker)
 
I ärlighetens namn kollar jag mest på deras perfekta fingerwaves, stiliga kostymer och eleganta aftontoiletter - men kanske känner ni er lite upplysta iallafall! Hoppas ni får en mysig söndag var ni än befinner er. Själv tänkte jag bryta mot alla etikettens regler och äta middag i sängen.
 
puss och pepp!
/soldat Elsa
Allmänt | | Kommentera |

Den sista Retrosoldaten...

Bara jag kvar, då. 

Jag heter Sylvia, är tjugo år och ordförande/projektledare/boss för detta fantastiska retrogäng som står mig sååå varmt om hjärtat ♥ Blir lycklig i hela kroppen när jag tänker på allt vi åstadkommit och fortsätter jobba med! Är förevigt tacksam till min moder som kom på idén om att skapa en Vintagefestival i Uppsala (för inte ska vi ta åt oss all ära...) ♥

Jag bor för det mesta i Hågaby men för tillfället i Enschede, Nederländerna med min pojkvän. Dansar Lindy Hop och sitter med i styrelsen för Swing Out Loud. Hänger med nederländska hippies och hjälper till i köket på en vegobar/café...  Spenderar resten av tiden åt Vintagefestivalen! (Älskar för övrigt utropstecken)

Jag spelar piano och lider av te-beroende (liksom majoriteten av retrosoldaterna)
Är vegeterian och blir nog snart vegan
Älskar färgkombinationer, retromöbler, frukt, tekoppar
Brittisk humor är mitt liv och jag drömmer mig ständigt bort till engelska landsbygden.
Favoritlistan på Spotify är Vintagefestivalens soundtrack som Sofie, Elsa och Mimmi satt ihop! Ingenting får mig att må så bra som riktig musik med riktiga instrument och röster. 

Har alltid varit en beundrare för vintage men aldrig vågat gå närmre.  När jag var yngre tog mamma med mig till Beyond Retro och Daisy Dapper, visade mig Sivlettos gömma… (har ni aldrig varit där måste ni ta er dit, paradiset på jorden i en källare!) Brukade klä mig i chockrosa strumpbyxor och trasiga jeans men ville nog egentligen bära femtiotalsklänningar och scarfs (utan dödskallar). Förstod inte att jag kunde, det var liksom bara en avlägsen dröm. Känns så himla fint att nu jobba med denna fantastiska kultur och få frossa i vintagekläder och prylar... Finns ju inge bättre!

Sååååååå pepp på denna blogg och allt annat som RetroArmén kommer hålla på med i höst. Se till att keep yourself updated, ni vill inte missa våra upptåg. :)

PUSS
// Sylvia 


Här är lite trötta bilder på ett trött jag efter en helgs arbetande på Uppsala Choklad- och Kaffefestival där RetroArmén delade ut flyers på vår egen vintagevåning ♥ 

(kjolen är från Marshmallow Electra och jag känner mig som hösten itself i den) 

 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp